"What am I to you?"
Det är orden som spelas i iTunes på min dator just nu och det är just det jag undrar, vad är jag för dig? Betyder jag något för dig? Skulle du bli halv om jag försvann ur ditt liv? Vad ger jag dig?
Så många frågor, så få svar... Tunga frågor som kanske en dag kräver sina svar. Men det kanske är frågor jag inte vill ha svar på, isåfall kommer jag ångra att jag ställt dem. Men, jag väljer att fråga. "Hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen"

En annan fråga, som kanske kan kännas ännu tyngre är hur vi egentligen värdesätter livet, både vårt eget, och andras. Är livet något vi tar för givet eller tar vi verkligen vara på tiden vi fått? Jag antar att det är upp till var och en, vissa lever livet och tar till vara på varenda minut, andra gör det tyvärr inte. Men det kan ju också handla om att vi har olika uppfattningar om hur man "lever livet". Något som fått mig att börja tänka på dessa frågorna är valet Pontus Tevström gjorde när han valde att lämna oss för att fortsätta någon annanstans, där jag hoppas att han trivs bättre. Han har fått mig att tänka på hur väl vi egentligen tar vara på tiden vi fått här på jorden. Människans normala livslängd på ca 85 år kan verka lång för vissa men för andra alldeles för kort. Även det är upp till var och en, tycker man att det är alldeles för kort tid får man ju faktiskt se till att spendera tiden på bästa vis! Jag själv tycker att det är ganska lång tid men det kommer jag antagligen inte säga om 25 år då jag inser att jag levt halva mitt liv och börjar bli gammal.. Carpe diem - fånga dagen, that´s it.

Men om allt plötsligt skulle ta slut, skulle mina vänner bry sig lika mycket som jag tror? Jag hoppas verklgen det. Jag hoppas verkligen att jag betyder lika mycket för mina vänner, nära & kära som ni gör för mig. Speciellt min familj.

Jag behöver mina vänner, jag behöver min familj, jag behöver någon att dela livet med, jag behöver dig.

På tal om jordnötter, vad skulle hända om en av "De tre vise männen" på stjärnhimmeln skulle slockna? För vi alla vet ju att alla stjärnor slocknar, så småningom. Skulle de heta "De två vise männen" då? Huh? Är det någon som tänkt på det? Märkliga tankar..

Jag skulle vilja nämna en speciell människa i dagens blogg, någon som trots allt som hänt förtjänar några goda ord. Mattias, jag är väldigt glad att jag var hemma hos dig i lördags, att vi pratade och delvis redde ut en del av de konstigheter som förekommit under de senaste veckorna.. Jag är väldigt glad att vi pratar med varann igen, det känns så mycket bättre än när det suras. Du är en bra kille, egentligen. Och jag är glad att vi är vänner.


Något annat jag grubblat över och kommit fram till är att det finns några få personer som jag VERKLIGEN älskar och jag tänkte skriva några rader om två av dem idag, nämnligen Tulle och Syliva, mina två bästa vänner.

Tulle, dig har jag känt sen jag föddes, vi har växt upp tillsammans och vi har funnits där för varandra i alla tider, ljusa som mörka. Det finns ingen som jag har så många minnen med som med dig, allt vi gått igenom i våra liv, allt vi upplevt tillsammans. Du vet allt om mig och ändå är du min bästa vän, det betyder mycket <3 Jag vet nog allt om dig (tror jag!?) och ändå är jag din bästa vän, vilket betyder att jag verkligen älskar dig, för den du är - min bästa vän. Jag kommer alltid finnas här för och med dig, som jag alltid gjort. Vi har skrattat tillsammans, vi har gråtit tillsammans, och allt där imellan. Det finns ingenting jag inte skulle göra för dig. Vi tänker likadant, vi pratar likadant och i många situationer agerar vi likadant - vi har the special connection <3 Från vaggan till graven, evig vänskap. Jag älskar dig Emelie Brinkåker. Best Friends Forever <3



Sylvia, trots att jag bara känt dig i två och ett halvt år så känns det att vi är tighta, att vår vänskap är äkta, vänskap av den unika sorten, den som förhoppningsvis varar förevigt. Det finns ingenting vi inte klarar sålänge vi är tillsammans, det finns ingenting som är tråkigt sålänge vi håller ihop. Så mycket kärlek, så jäkla mycket kul! Jag kommer aldrig glömma dagen då vi hade inspark och du och jag satt i skogen. Vilka får ens idén att hitta på sjuka uppdrag som att springa med isklampar innanför kläderna? Att klättra över taggtråd, springa runt som en idiot med en full sopsäck eller att ställa sig på en sten och posera med ett paraply? VI SÅKLART! Det är omöjligt att någon haft så kul som vi, två tjejer har nog aldrig varit så bra sambos och haft så sjukt kul som vi. Omöjligt. Du är en äkta bästa vän och jag älskar dig! SÄL love BUMBI - forever and ever babe <3



Som avslutning på dagens inlägg vill jag önska er en trevlig natt.

Puss på vissa av er <3 Kram på er andra :)