Var nyss ute med Svea, Elvira fick ockå följa med minsann. Men det är kallt som tusan ute. Nåja, väl hemma igen gjorde jag en tallrik av min härligt fräscha och gudomliga sallad, minst sagt mums. För att få upp värmen gjorde jag mig en kopp varm choklad också. För att få upp stämningen satte jag igång Mary Poppins som jag lånade av Tulle igår, kanonfilm verkligen! :D

"-Jag känner en man med ett träben som heter Gren.
-Men, vad heter det andra benet då?"
Hahahahahaha ;D

Sitter och kollar på den nu, äter sallad och dricker choklad. Och myser med Elvira.

Klockan är halv sex och det är riktigt mörkt ute, tur att det ligger vit snö och lyser upp lite. För snö är här faktiskt, och den ligger kvar, hoppas bara att den tänker stanna :) Nu blev jag sjukligt sugen på att ha picknick! Det är superduperkul. Nu i snön, med varm choklad, en gosig klump att kramas med och bara mysa. Åh, det hade varit kanon. Någon som är sugen? Finns dock önskemål på person.

Usch, just nu är det en liten stackare som är fast i mitt huvud. Och jag kan inte få ut stackarn heller! För min del gör det inget, han gör att jag sover gott, drömmer sött och ler hela dagarna. Men, tänk om han inte vill vara där? Urgh.

För övrigt så saknar jag Sylvia. Jättemycket. Och det har bara gått några dagar..  Usch. <3

En annan sak jag kommit underfund med är att det är inte jag som har problem med att släppa taget. Nej. Det är du. Jag lyckas få bort dig, jag lyckas med att hyfsat gå vidare i mitt liv. Vem ringer då med gråt i halsen? Du. Vem är alltid inne och härjar överallt för att få reda på vad jag gör och vem jag umgås med? Du. Vem kämpar för att göra det sjukt jobbigt och svårt  för mig att gå vidare? Du. Vem ser till att alltid träffa mina känsligaste punkter då jag är svagast för att försäkra sig om att alltid finnas i mitt liv? Du. Du ser, det är Du, bara Du. Och det känns så skönt att veta det.