Idag, dag tre av 2009, tänkte jag tillägna ett helt inlägg till Kasper.

Jag åkte dit igår, och efter en lagom promenad i kylan fick vi skjuts av hans pappa till deras hem. Vi kollade på film, åt godis och hade det mysigt. Han är verkligen kanon, på alla vis.

En liten touch känns i hela kroppen, En kram får mig att aldrig vilja släppa taget och en puss får mig att glömma allt annat och tappa andan. Bara att höra hans röst gör mig knäsvag. Varje gång jag ser honom blir jag alldeles varm inombords samtidigt som jag vill springa fram till honom och ge honom världens längsta kram och ge honom en kyss som varade i all evighet.

Att vakna upp och öppna ögon när det första jag ser är Kasper är en känsla man mår bra av. Eller att vakna av att han håller om mig och pussar på mig är bättre än en macka med banan och hamburgerdressing. Oslagbar känlsa.

Kasper är kanon och jag tycker väldigt mycket om honom <3



Puss på dig, jag saknar dig redan.