Panic at the disco.

Och det är jag som är discot.

Panik, panik, panik.

Vet inte vad jag ska ta mig till, kroppen bara skakar och jag kan inte sitta still.
Känns som att jag undermedvetet flyr. Frågan är ju bara vad jag flyr från?

Jag antar att jag vet svaret på den frågan egentligen och jag vet att jag kommer komma på det tids nog.
Ge mig tid bara. Paniken kommer lägga sig och allt kommer bli bra, right?


Jag älskar mina vänner, utan er hade allt varit så mycket jobbigare.
Hade ni varit pärlor hade jag haft det finaste och dyraste pärlhalsbandet någonsin.

Kärlek <3

S.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0