Vilken lördag alltså. 

Igårnatt, eller i morse om ni vill, klockan kvart över fem ringer Emil som hade varit hos Pof och spelat fifa och grejer, och undrar om jag kan hämta honom när jag kör hem (slutar 06.00) - jag blev minst sagt chockad när han ringde, över att han var vaken! Bra jobbat där Emil! Men visst kunde jag det. Klockan tio i sex ringer han igen, då tyckte han att tiden gick för sakta men jag lovade att ringa när jag närmade mig. När jag var nära så ringde jag. Sen ringde jag igen och sen ringde jag en gång till - inget svar Jag hade i princip räknat med att han skulle sova men klanthuvet hade ju ställt mobilen på ljudlös. Braaaaaaaa däääär! Jag körde hem, gick och la mig. Klockan halv elva kommer Emil hem. Då har han vaknat och upptäckt att han inte var hemma och bestämde sig för att gå hem, ännu en gång: braaaaaa dääär! Han var kallare än en isbit så jag skickade in honom i duschen för upptining (och uppfräshning, han hade sovit i en etta med två killar - ough). Han hann ju åtminstonde nyktra till lite under sin promenad hem! :) 

Sen sov vi, "en stund", haha - jag älskar rullgardiner. 

När vi vaknade gick vi ut i vardagsrummet och satte oss i soffan med frukost & Alice i Underlandet, helt plötsligt var klockan dags för freshin' up inför middag i Källna! 

S.