Okejokej, it's been a while. Sånt som händer. Men sen vi hade inbrott har jag varit rädd (?) för att skriva om mitt liv. Även om det antagligen inte var något personligt och att de som gjorde det nog inte ens vet om att just här var det JAG som bodde. Men ändå, man blir rädd. Osäker. Orolig över vilken koll folk faktiskt har. Många sånna tankar har snurrat sen inbrottet.

Jag hoppas att alla ni som läser fått er en extra tankeställare (inget ont som inte har något gott med sig) och är försiktiga. Rensa bland facebook-vänner (jag hade ett par stycken jag faktiskt inte hade en aning om vilka de var när jag väl kikade igenom min lista), ha en bra hemförsäkring, ha larm och utnyttja grannarna.

 Vi har återhämtat oss och återställt hemmet så gott det gick, alla mår bra. Men visst tänker jag på det ibland, visst oroar jag mig extra, visst låser jag dörren när jag hämtar posten (har jag iofs alltid gjort), visst tycker jag det är jobbigt att vara ensam hemma och visst fan är jag fortfarande arg & ledsen över att någon rotat igenom ALLA mina saker och tagit ALLA mina smycken och min datir med ALLA mina bilder, sånt som inte kan ersättas för pengar. Men, alla mår bra - det är ju faktiskt huvudsaken.